Jag skäms!
Jag skäms verkligen. Att en människa verkligen kan göra något sånt överhuvudtaget finns verkligen inte att förstå i min värld. För ett antal år sen var vi riktigt bra kompisar. Jag hade mina värsta skrattanfall när jag var med dig. Hade alltid så sjukt kul och skrattade tills jag inte orkade skratta mer och skrattade ändå lite till. Men sen hände något. Det gick snett. Droger kom in i bilden och allt tog en stor vändning. Vi träffades kanske någon gång om vi stötte på varandra i på gatan. Man hörde lite om dig på omvägar. Sen en dag läser man tidningen och hör folk som pratar om "de två som ...." Jag skäms så mkt att jag inte ens kan skriva vem vad och när. Jag tänkte tanken att kanske... , men sen trodde jag så pass gott om dig att "nej, det kan inte ha varit du. Det skulle du aldrig göra." Jag försvarade dig för andra. Men jag inser nu hur fel jag hade. Jag är besviken. Och lite rädd. Och jag förstår inte att det kan gå så här fel. Att man beter sig så.. Det är oförlåteligt. Helt sinnessjukt. Helt rubbat. Helt... Jag saknar ord. Det enda jag hoppas, för din och allas skull, är att det gör dig någon nytta ute på den där ön.
Fan.
Ledsen om jag hela tiden agerar någon slags hjälpassistent varje gång det händer något surt i ditt liv och denna gången är inget undantag. Min bästa kompis på högstadiet började knarka för att han inte ville bli utanför i sitt ?gäng?. Han föll alltså för grupptrycket så att folk runt omkring honom skulle acceptera han mer. Jag blev verkligen knäckt när jag fick reda på det och mådde dåligt en kort period. För på något sätt kändes det som att man svikit sin polare genom att inte varit där när han som mest behövde det. Men sen insåg jag att det var hans val, han fick en chans och sumpade den. Om han hade velat ha hjälp så hade väll han kommit och bett om det. På samma sätt ska du inte gå och grubbla över din kompis val. Det är väldigt lätt hänt att man fastnar i ett träsk där man går och får deras misstag att kännas som ens fel. Men nä? Fuck them! De hade sin chans och dem tog den fega och enkla vägen. Det fanns ingenting du kunde ha gjort för att förhindra det som har hänt. Jag vet inte hur pass dåligt du mår, men när jag knäpper med fingrarna så slutar du tänka på det längre. *Knäpp*. Inget mer grubbel nu. Fortsätt köra på din egna lilla go-kart bana genom livet utan bekymmer. Och nä? Jag menar inte Tosselillas go-kart bana!
