....
Helst av allt vill jag bara lägga mig ner och sova. Sova, sova och sova. Gråta ut i ett dygn sen sova flera dygn. Få sova bort ALLT som finns omkring just nu. Kan sova hur många dygn som helst bara den här känslan går bort.
Orkar inte...
Up on you tube
När hon sedan gjort det och visat den för klassen fick Madde "lägg-upp-allt-på-youtube" Östvall idén att hon skulle hjälpa henne få upp den på youtube. Sagt och gjort. Nu ligger vår seriösa lektion på nätet.
Den som mot all förmodan har ett intresse av att se denna film. Så har ni chansen här. Ni kommer inte missa det extrema engagemanget hos oss elever. ;)
Hon var dock duktig på att hitta vinklar. High Five för henne. Hon gjorde ett bra jobb. Synd bara att hon fick oss som objekt och mitt under den mest oseriösa lektion som finns.
Men Shiit jag gillar min klass. Har verkligen fått en gemenskap av udda kategori. En intimare gemenskapskategori. Inte samma gemenskap som många andra klasser. Denna ligger på ett annat plan av gemenskap. Men gemenskap det har vi.
Nämnde jag att vi fått bra gemenskap? ;)
Om ändå världen vore rättvis..
Gissar att jag aldrig får den chansen i detta livet..
Din tid borde inte vara kommen nu. Men världen har aldrig varit rättvis. Det är det jag hatar med den.
Vila i Frid Martin Johansson.
:´(
R.I.P. Martin Johansson
Varför händer det alltid fel personer? Varför är det alltid de som förtjänar det minst som råkar ut för det värsta?
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2514191.ab

Må du vila i Frid Martin. Kommer alltid minnas dig.
:´(
Requiem for a dream

Kolla filmen. Du går inte oberörd ifrån den.
Jag skäms!
Jag skäms verkligen. Att en människa verkligen kan göra något sånt överhuvudtaget finns verkligen inte att förstå i min värld. För ett antal år sen var vi riktigt bra kompisar. Jag hade mina värsta skrattanfall när jag var med dig. Hade alltid så sjukt kul och skrattade tills jag inte orkade skratta mer och skrattade ändå lite till. Men sen hände något. Det gick snett. Droger kom in i bilden och allt tog en stor vändning. Vi träffades kanske någon gång om vi stötte på varandra i på gatan. Man hörde lite om dig på omvägar. Sen en dag läser man tidningen och hör folk som pratar om "de två som ...." Jag skäms så mkt att jag inte ens kan skriva vem vad och när. Jag tänkte tanken att kanske... , men sen trodde jag så pass gott om dig att "nej, det kan inte ha varit du. Det skulle du aldrig göra." Jag försvarade dig för andra. Men jag inser nu hur fel jag hade. Jag är besviken. Och lite rädd. Och jag förstår inte att det kan gå så här fel. Att man beter sig så.. Det är oförlåteligt. Helt sinnessjukt. Helt rubbat. Helt... Jag saknar ord. Det enda jag hoppas, för din och allas skull, är att det gör dig någon nytta ute på den där ön.
Fan.